måndag , 12 februari 2018

Flygbasen i Björboholm – Haveriet

Flygbasen i Björboholm

Den 31 augusti 1943.
Ute i Europa rasade andra världskriget men höll på att ta en vändning till de allierades favör. I söder hade de allierade trupperna landstigit på Sicilien efter att ha besegrat tyskarna i Nordafrika. I öst hade de tyska trupperna på vintern blivit slagna i Stalingrad och sedan på sommaren lidit nederlag i historiens största pansarslag med mer än 2000 stridsvagnar inblandade. I väst där striderna skedde till sjöss hade de allierade börjat få övertag över den tyska u-båtsflottan.

Sverige låg som en ensam ö
Sverige låg som en ensam ö utanför kriget mellan länder i krig. Den så kallade permittenttrafiken stoppades av den svenska regeringen. En trafik som inneburit att mer än en miljon man ur de tyska trupperna i Norge fått åka tåg genom Sverige för permission i Tyskland och som hade pågått sedan sommaren 1940.

För svenska folket var oron för kriget och ransoneringarna ständigt närvarande. Här rådde ransoneringar på en lång rad varor

som kaffe, te, socker, tvättmedel, choklad, mjöl, bröd, fläsk, ost, smör och margarin. Mjölk hölls dock undan från ransonering under hela kriget. Bensin fick inte användas för privatbilism. Kriget påverkade allt i landet. Och det fanns militär över hela Sverige, så också i Björboholm.

Flygplan på låg höjd
Vid järnvägsövergången på vägen till Strandkullen stannade värnpliktige vapenmekanikern Arne Fagerberg till eftersom han såg ett flygplan komma över järnvägsstationen på ovanligt låg höjd.

Han såg att det vinglade till tre fyra gånger samtidigt som det snabbt tappade höjd.
Han misstänkte genast att något var galet.

Strax därefter träffade flygplanet Mjörns vattenyta med vänster flottör och vingspets samtidigt, fick en kraftig studs och steg kraftigt. Han tyckte sig se att flygplanet vinglade i studsen men såg sedan inget mer.

På divisionsexpeditionen strax söder om allén till restaurang Strandkullen fanns värnpliktige telefonisten Evald Jansson.

Divisionsexpeditionen låg där det mörka huset ligger

Han såg hur flygplanet på cirka 100 m höjd gjorde vänstersväng med mycket brant lutning, bankning, åt vänster rakt söder om divisionsexpeditionen. Det vinglade kraftigt från den ena vingen till den andra och tappade höjd. Han såg hur flygplanet slog i vattnet varefter det studsade upp i en brant stigning som var så brant att han trodde att flygplanet skulle vända sig på rygg. Men sedan rätade det upp sig och Evald Jansson förlorade det ur sikte men hörde smällen när det slog i vattnet igen.

På poststället vid början av uppfarten till restaurang Strandkullen stod värnpliktige Jan Geijer på post. Han hade modellflyg som hobby . Han såg flygplanet på ungefär 100 meters höjd över idrottsplanen när det inledde ett landningsvarv runt Björboholms udde och noterade inget onormalt med det.

Poststället

När flygplanet kom tillbaka efter varvet runt udden så var höjden ungefär 50 meter. Då inleddes en till en början normal vänstersväng som övergick till en mycket snäv sväng där flygplanet lutade, bankade, så kraftigt att det tappade höjd genom att kana åt sidan. Efter svängen såg det ut som om föraren åter fått kontroll på planet med då började det singla ”som ett fallande pappersark” och försvinna bakom träden, där Jan Geijer vid ett tillfälle såg planets vänstervinge plöja i vattnet.

På divisionsexpeditionens andra våning fanns en väderstation med utsikt över Mjörn söder om Björboholms halvön.
Där fanns väderbiträdet E.Andersson. Han såg flygplanet komma svängande på cirka 100 m höjd samtidigt som det  bankade mycket kraftig åt vänster. Mitt i svängen förlorade höjd kraftigt och samtidigt vinglade det som ett löv över på höger vinge under fortsatt kraftig höjdförlust. Strax därefter slog det i vattnet med höger flottör före och gjorde en mycket kraftig studs. Sedan kunde väderbiträdet E.Andersson inte följa planet längre men hörde smällen, då det slog i vattnet för gott.
Han sprang ner till en roddbåt för att ro ut till det havererade flygplanet men behövde aldrig ingripa eftersom tre motorbåtar redan då befann sig på platsen.

Sjöflygbaser
Under kriget så fanns, anlades eller planerades drygt 60 så kallade sjöflygbaser runt om i Sverige.
Två av dessa i sjön Mjörn. Den ena, större, i Alingsås, det som numera är Lövekulle badplats, den andra på Björboholmsudden, Björbo Huvde. På båda baserna var spaningsflygplan av typen S17BS placerade. Det var en pontonförsedd version av bombplanet B17 omgjord för att kunna starta och landa på vatten.

Två flygplan vid Björboholmsbasens

Ute på flygövning
Den 31 augusti 1943 var två av Björboholmsbasens S17BS plan ute på flygövning. Som avslutning på den så landade planen i Alingsås för att tanka vid basen där. Efter tankningen startade de båda planen och flög efter varandra på 300 meters avstånd på tio meters höjd över Mjörn mot basen i Björboholm. Närmare Björboholm steg planen till cirka 150 meters höjd inför landningen.
Löjtnant Per Olof Olausson som flög det bakre planet såg vad som hände. Han befann sig ovanför Björboholm station när han såg

Björboholm station på 40-talet.

det framförvarande planet på lägsta höjd över vattnet riktning österut. Planet vickade kraftigt från vänster till höger innan det slog i vattnet med vänster vingen och flottör studsade upp lade sig på rygg och sjönk efter att par sekunder.
Kvar flöt de båda flottörerna som slitits loss.

Det första svenskkonstruerade planet
Saab 17 skulle bli det första svenskkonstruerade flygplanet med modern teknik.
Helt i metall och med försänkta nitar. De första skisserna på planet ritades på AB Svenska Järnvägsverkstädernas Aeroplanavdelning, ASJA i slutet på 1930-talet, under arbetsnamnet L 10. Flera ingenjörer från USA anställdes för att klara en stor del av konstruktionsarbetet.

Saab S17 BS

ASJA var ett företag som tillverkade flygplan i Linköping. Företaget, som grundades som ett dotterbolag till AB Svenska Järnvägsverkstäderna (ASJ), var en del av det som i mars 1939 blev Svenska Aeroplan AB (SAAB).
Då kom också tillverkningen av flygplanet L 10 igång under benämningen Saab 17.
Det var ett lågvingat flygplan där vingarna gjordes extra starka för att planet skulle kunna fungera som störtbombplan.

Landningsställen konstruerades så att de fälldes bakåt under vingarna och var försedda med stora, för B 17 karateristiska, kåpor som skydd. Dessa fungerade också som effektiv dykbroms i utfällt läge. 

Motorer till flygplanen var en bristvara. Det fick som följd att de fabriksfärdiga planen som flögs ut till mottagande flottiljer fick sina motorer bortmonterade där och återförda till fabrik för att användas vid leverans av nästa plan.

B 17 gjordes i tre varianter av landningsställ , hjul, skidor eller fasta flottörer. Det användes i flera roller i flygvapnet. Som bom- och störtbombplan, som spaningsplan och i slutet av sin tjänstgöring som målbogserplan. Farten var olika beroende på version av plan och vilken motor det var utrustat med. Det snabbaste var en version B 17A av bombplanet med 444 km/t. Långsammast, det flottörförsedda spaningsplanet B 17BS med 345 km/h. 

Som bomflygplan var det baserat på Jämtlands flygflottilj ,F 4 på Frösön. Västgöta flygflottilj, F 6 i Karlsborg. Skaraborgs flygflottilj, F 7 Såtenäs och Kalmar flygflottilj, F 12. Som  spaningsflygplan var det baserat på Roslagens flygflottilj, F2, norr om Stockholm och Östgöta flygflottilj, F3 i Linköping. Totalt tillverkades 325 flygplan Saab 17. Ett av dessa hålls i flygbart skick av Flygvapenmuseum i Linköping.

Flygplanet som havererade i Mjörn vid Björboholm hade tillverkats av Svenska Aeroplan AB i Trollhättan. Det hade tillverkningsnummer 72 och levererats till flygvapnet i oktober 1942.

Det störtade flygplanet

Det var märkt med en 2:a strax framför flygvapnets Tre Kronor emblem på sidan av flygkroppen och 72 på stjärtfenan.
Vid haveriet hade det flugit 197 gånger under sammanlagt 80 timmar och 50 minuter.
Dagen efter haveriet lyftes flygplanet upp till vattenytan och då kunde konstateras att det låg uppochner brutet och att bakre delen hade vridit sig.
Motor och propeller hade lossnat helt från flygkroppen.
Vänster flottör hade endast små skador den höga delvis avsågad av propellern men båda möjliga att reparera. Ytterligare besiktning visade att alla reglage, klaffar och roder var i normala lägen.
Slutsatsen blev att det inte fanns något som tydde på att några tekniska fel som kunde ha orsakat haveriet av spaningsplanet B Det havererade planet 17BS med registreringsnummer 72.

Besättning på planet bestod av flygspanaren fänrik Nils Ekenman och piloten kapten Carl-Gustaf Rydelius.

Han berättar för haveriutredningen att han gjorde en kraftig sväng ut mot Mjörn i höjd med Björboholms järnvägsstation. Svängen gjordes med en bankning, lutning, på mer än 45 graders vinkel.
När han skulle ta flygplanet ur svängen så gick inte det utan det fortsatte att svänga samtidigt som det sjönk. Efter att ha försökt få kontroll över planet konstaterade han att ett haveri var oundvikligt vilket han meddelade flygspanaren fänrik Nils Ekenman.
Planet slog i vattnet i brant vinkel och slog runt.
Flytvästen gick inte att blåsa upp med kosyrepatronen. Han lossade fallskärmen, såg att huven inte var i vägen och tog sig ur flygplanet och sam upp till ytan.
Där kunde han se fänrik Nils Ekenman 20-30 meter från sig själv.

Denne bekräftade i stort vad Carl-Gustaf Rydelius och övriga vittnen sagt om själva haveriet. Men han hade också haft problem att ta sig ur flygplanet. Ena foten hade sannolikt fastnat i stolen vilket gjorde att han hade svårt att komma loss. Kolsyrepatronen i hans flytväst löste heller inte ut men fallskärmen hade varit lätt att få loss och huven hade varit fullt öppen.

Bo Rydelius

Ur protokollet för haveriundersökningen:
”Av besiktning och förhör framgår, att skadan föranletts av:
att fpl typ S 17B reg. nr. 17172 fört av kt Rydelius vid ingång till landning efter sväng med stor bankning och liten svängningsradie, sannolikt överstegrats och förlorat farten, varunder fpl förlorat höjd och under genomsjunkning tagit vatten utan att ff lyckats få kontroll över fpl. Fpl har därvid sannolikt förlorat ena flottören och efter studs och hjulning över ena vingen kommit i ryggläge och sjunkit.
Vid undersökningen har hittills icke något framkommit, vare sig vid materielundersökning eller förhör av därav berörd personal, som tyder på materielfel.
Fältpost 80119 den 2/9 1943
T. Sjölin
Förhörsledare
B. Björkman
Protokollförare

Beslut
Haveriet synes hava orsakats av de omständigheter som ovan av förhörsledaren angivits.
Då fpl:s bankning i svängen omedelbart före haveriet enligt vittnens utsago har avsevärt överstigit 45° synes föraren hava brustit mot gällande bestämmelser enligt vilka fpl typ S 17BS är förbjuden för all avancerad flygning.
Med anledning härav överlämnas målet till krigsrätt för åtal mot föraren, Kt. Rydelius.

Hägernäs den 8/10 1943.
Herman Sundin
Depåchef
/K.-E. Nordbäck”

Krigsrättens dom blev tio dagars arrest för piloten kapten Carl-Gustaf Rydelius.
Men det straffet verkade inte ha varit alltför betungande.

Så här berättar sonen Bo Rydelius i Lerum:
”Pappa kände gubbarna och lyckades få straffpåföljden uppskjuten tills efter trettonhelgen. Och enligt vad han berättade så satt han internerad på Elfsborgs fäste. När han inställde sig för att avtjäna straffet möttes han av en annan intagen som presenterade sig som ”Tell”. Han var en man som restaurerat Kungälvs fästning. Oklart varför han satt inne. Tell upplyser far försiktigt att han har en halva i byrålådan och att det finns ett brädspel, så gubbarna fördrev den kvällen med att spela bräde.
På morgonen körde han till jobbet som då var på F9 och efter dagens slut tog han svängen om Högåsplatsen, där vi bodde och åt middag för att sedan fortsätta till finkan.
Att han skulle ha suttit på Elfsborgs fäste, tycket vi barn inte var så märkligt.
Men när min syster senare i livet blev guide i Göteborg och fick reda på att den siste fången på Elfsborg var Lasse-Maja beslagtog hon pappa med detta. Svaret var att på Nya varvet kallades finkan för Elfsborgs fäste.
Han sa alltid att han aldrig tjänat så mycket på så kort tid som då.”

Haveriet i Björboholm med vidhängande krigsrätt och arrestdom blev ingalunda slutet på Carl-Gustaf Rydelius karriär inom flyget. Den slutade han som mångårig chef för Jönköpings flygplats.

Av flygbasen vid Strandkullen finns inget kvar idag.

Ett särskilt tack till Bo Rydelius för hjälp med bilder och information och till Stora Lundby hembygdsförening för hjälp med bilder.

Källor:
Haverirapport
Bo Rydelius, Lerum
Svenska Wikipedia
Stora Lundby Hembygdsförening

[email protected]
Reporter: Tomas Lindblom

 

 

 

 

 

 

 

Skriv ut
Dela artikeln!

    Svara.

    Din emailadress kommer inte att vara synlig.Obligatoriska fält är markerade *

    *